Hon är nu 7 månader gammal och världens energiknippe.
När vi för ungefär 8 månader sedan var och skulle kolla på Aika och hennes syskon
När vi hämtade hem henne så upptävkte vi efter en dag att hon var full i löss och nacken var alldeles sönder äten av alla bett. vi gick på apoteket och köpte frontline som vi droppade i hennes nacke. efter x antal dagar så var lössen väck! Men betten kliade fortfarande såklart. Huvva stackars liten.
Nu var lössen borta :) sen då ? hon var Ovaccinerad, Ochippad och Obesiktad, vi for in med henne på Ejra och fixade allt sånt, Hon var en frisk liten flicka.
Snacka om att ta en chansning på hundköpet.
Men nu var allt som det skulle och vi satte igång med träningen och allt gick så bra, hon lärde sig sitt och ligg bara nån dag efter att hon kom hem till oss. snabblärd och jätteduktig lill kicka.
När lill tösen var 5 månader och allt gick som det skulle med allting så skulle jag och min karl ut på ärende så vi fixade en hundvakt till henne.
Vi skulle bara vara borta nån timma. när vi var halvvägs klar med ärendet så ringde det på min karls telefon. Jag hör att han blir mer och mer orolig och skakar i hela kroppen. Jag väntar oroligt på att samtalet ska avslutas så att jag kan fråga vad det är som händer.
Han lägger på och skriker rakt ut att Aika ligger på parkeringen blodig och har hoppat ut genom fönstret, jag tappar andan. utbrister lever hon?! Andas hon?! rör hon på sig?!
Det var alltså en helt främmande människa som ingen av oss visste vem det var som ringde och berättade att våran lill tös låg där och hade hoppat ut genom fönstret på andra våningen.
Vi försökte få tag på hundvakten men fick inget svar. Tvärvände bilen och for iväg hem så fort vi bara kunde. Just då var det blandade känslor i kroppen. Ilska, tårarna sprutade. Den okända kvinnan ringde igen och berättade att Aika levde och var vaken. tack och lov!
Vi kom in på parkeringen och veterinären var på väg. längre fram var det några kvinnor samlade runt Aika, När hon såg mig och karln så såg jag i hennes ögon att hon hade väntat på oss, Jag satte mig på asfalten med min lilla tös och höll hennes huvud, de hade gett henne en filt, jag klarare inte av den synen, jag kunde inte hålla tårarna inne, mitt lilla gulledun<3 hade ramlat flera meter ner. från andra våningen. hundvakten var inte i lägenheten och lämnat fönstret öppet.
Efter att veterinären kommit och bedömt situationen så blåste vi in med henne på djursjukhuset. De röntgade och såg att 4 av 5 ben i tassen var av. Det behöll henne för kommande operation.
Att åka hem från djursjukhuset utan hund var så jobbigt, det var så tungt i bröstet att bara lämna henne.
Dagar gick, och varje dag kändes som en evighet.
Efter några dager kunde vi hämta henne, och glädjen när vi kom in där på sjukhuset var obeskrivlig. De hämtade henne och hon pratade! hon pratade och berättade så mycket ! hon pratade som bara en husky gör, Det gick inte att få tyst på henne. Alla i rummet fylldes av glädje och speciellt jag, jag skrattade och blev alldeles varm om kinderna och blev alldeles tårögd, Hon hade verkligen saknat oss, Den här kämpen är det snällaste och kärleksfullaste hunden jag någonsin haft/träffat.
Då Började kampen, gipset får inte vara blött, hon får inte vara själv, hon måste ha tratt, hon får inte leka, hon får inte ha bollen, hon fick inte göra någonting.
Det var bara att införskaffa tuggben, grisöron och allt som kunde få henne på andra tankar än att leka.
det gick bra till en början men man kan ju inte tugga ben hela läkningsprocessen. Så vi körde en massa lekar då hon fick använde hjärnan istället för kroppen.
Tiden gick, Hon fick ha 3 olika gips och på slutet ett bandage med stödskena, sedan två bandage bara för stöd.
och det var läkt! Den goda nyheten var att vi inte behövde åka in på en andra operation för att ta ut stiften ur tassen... En månad med gips, bandage, en uttråkad hund som inte får göra sig av med energin var inte lätt
.
Nu börjar rehabiliteringen, benet hade inga som helst muskler, att springa nu skulle innebära en risk att bryta benet på mitten och behöva gipsa igen. ALDRIG sakta, mycket sakta! öka pink promenaderna. första var bara att gå 10 steg utanför dörren. efter nån vecka så simmade jag med henne när jag fick chansen, för att träna upp musklerna och sträcka lederna utan att riskera att benet skulle stöta i.
Minsta lilla hopp eller skutt gjorde så att jag fick hjärtattacker!
Huvva
Nu får hon leka med andra hundar igen! Med morsans labb, dom är bästa kompisar skulle man kunna säga. det går inte att sära på dom. hehe :)
